familjelivet.org   Vardagslivet är ju egentligen ganska kul

Den senaste veckan har det hänt mycket med vår lilla bäbis. Plötsligt en dag kröp hon långsamt fram över golvet. Det var så härligt att se. Orsaken till att vi blev så förvånade var att hon inte har ålat sig fram tidigare. Hon har suttit och lekt eller önskat att vi föräldrar och syskon hjälper henne att gå, men inte ålat. Men det är jättekul att hon nu har ”makten” att själv förflytta sig. Vi ser på henne att hon tycker att det är jättespännande att krypa bort mot storasysters rum t.ex.

Hon har också börjat göra frågande ljud som ”Aa?” och ”Aö?” och tittat på oss med frågande blick. Man skulle önska att man visste vad hon frågade efter. Hon har också börjat att visa ilska om någon tar något från henne. Då knyter hon sina små händer och spänner hela kroppen och blir röd i ansiktet och så kommer ett morrande ljud. Särskilt roligt är det när storasystern kommer nära henne och bäbisen förstår att storasystern vill ha tillbaka något. Då spänner hon sig och morrar. Det är verkligen spännande att se utvecklingen.

Under sommaren har vi varit på Astrid Lindgrens värld. Det var en grym succé och jag måste verkligen uppmuntra alla med barn mellan 3-8 år att åka dit. Det var två fantastiska dagar. Emil, Pippi, Lejonhjärta och Ronjas rövare var riktiga höjdare.

Annars har vi mest varit och badat och haft det lugnt på vår ”hemester”.

Min 6-åring sa häromdagen ”Pappa, idag lärde jag mig nåt i skolan!” Jag svarade ”Vad bra! Vad lärde du dig?” Hon svarade ”Jag lärde mig att man inte ska sätta tejp på munnen.”

Det är för underbart med barnen. Det märker man särskilt om man behöver resa med jobbet. Jag var bortrest många dagar under en hel månads tid och saknade barnen mycket. En dag någon gång kanske är skönt, man bor på hotell, sover gott på natten och äter en god hotellfrukost. Men oj vad man saknar barnen. När jag kom hem skrattade jag när jag fick tag på vår lilla bäbis som nu har hunnit bli 7 månader gammal. Och att läsa och gosa med 6-åringen är så härligt.

Bäbisen har börjat säga ”Ehnää!” hela tiden. Det blir så kul när ”nejet” kommer i olika situationer. ”Vad du är söt!” ”Ehnää!” svarar hon då. Eller ”Pappa älskar dig!” ”Ehnää!”. Varje dag blir det komiska situationer med hennes favoritord.

Min lilla 6-åring har ställt några frågor som jag har svarat helt fel på. Vi kan börja med följande:

Igår var det skidstafett och eftersom min morfar har fått mig att bli Vinter-OS fanatiker och älska längdskidåkning så var jag tvungen att kolla på den. Egentligen borde jag kanske ha lagt 6-åringen och läst och gosat, men man missar ju helst inte en stafett (kungs- och drottningloppen). Hon fick välja på att läsa med mamma eller titta på stafetten med mig och då valde hon stafetten. Efter ett tag frågade hon ”Pappa, vad är viktigast, kärleken eller skidstafett?” Jag svarade ”Kärleken är viktigast!”. Och då sa hon ”Men inte just nu väl!?!”. Hohoho, hjälp, man kan inte lura barnen…

”Pappa, vad tycker du bäst om, morgnarna eller kvällarna?” frågade 6-åringen häromdagen. Och eftersom jag ville vara lite pedagogisk (ni vet, morgonstund har guld i mund osv) så sa jag ”Jag gillar nog morgnarna bäst.” Då svarade hon lite besviket ”Jag gillar kvällarna, för då kommer DU hem!” Oj. Jag ändrade mig snabbt som bara den, kvällarna är det bästa så klart, när jag får träffa mina två små tjejer.

Nästa fråga där mitt svar blev helt fel var när hon frågade om jag ville ha chokladkaka. Nej, tack, sa jag (med tanke på att det kanske inte är så bra för tvättbrädan med chokladkaka innan läggdags). Då sa hon ”Men jag har bakat en helt själv, vill du inte ens smaka på den?” Oj. Jo, klart jag ville. (Tvättbrädeproblemet får jag jobba på sen.)

Ja, alltså, jag ska i fortsättningen försöka tänka ut vad syftet med hennes frågor är och sen snabbt som ögat tänka ut det bästa svaret! Vi får se om jag lyckas.

Tiden verkligen rusar! Nu är vår lilla dotter snart fyra månader och jollrar som bara den med sina systrar och föräldrar och andra nära släktingar som hon har sett många gånger. Hon är dock mycket känslig för att okända människor, och det är nog lite ovanligt vid den åldern. Hon börjar gråta och skrika helt okontrollerat om någon okänd kommer nära och vill ”prata”. Då gäller det att gå iväg och dansa till några sköna låtar och så lugnar hon ner sig efter en stund. (Det fungerar inte att äta hos mamma då, konstigt nog.) Nu har vi lärt oss att hon är känslig och ser till att inte vara bland folk för länge. Hon har också nu börjat att sova lite bättre på nätterna. Hon vaknar kanske två gånger och äter och låter sedan mamma sova ganska bra.

Vi var nyligen på tre månaders kontroll och hon fick två sprutor. Hon grät lite grann men blev lugn snabbt. Och vi hade förväntat oss horribla biverkningar, men det blev ingenting! Skönt!

Stora syster, 6 år, tycker det är kul att ha en lillasyster. Men att ”bli stor” var inte vad hon hade tänkt sig. Nu ställer vi fler krav på henne och hon har protesterat lite mot det. Men hon är underbar och en solstråle i vårt hem och i mitt liv. På kvällarna läser vi alltid böcker tillsammans och pratar. Hur mysigt som helst. Häromdagen filosoferade hon och frågade ”Pappa, hur låter en snorkråka?” Det är så kul att höra hennes goa kommentarer och tankar. Nuförtiden vill hon definitivt bli polis. Hon säger att hon kommer bli en mycket bra polis eftersom hon springer så fort. Tidigare har hon velat bli godisaffärsinnehavare. Och till sina kompisar kommer hon sälja allt godis de vill för 50 öre. Jag har sagt att man måste nog ändå ta betalt för annars kommer ju pengarna att ta slut efter ett tag. Och då kan man ju inte ha kvar butiken.

I lördags var hon och jag och åkte skridskor med några vänner. Hon är duktig och försökte ta nya rekort när hon skrinnade runt i ishallen. Det är så härligt att se när de blir svettiga av nyttiga sportaktiviteter. Och sedan gick vi till biblioteket. Jag kände mig som en exemplarisk farsa, först sport och sen föda för intellektet. Men hur trött blir man inte efter det… När jag kom hem och beklagade mig lite över att dagen var slut och inget blev för egen del sa hustrun att jag hade gjort något för ”evigheten”. Det var inget jag kunde ”räkna” på eller som var direkt för min egen del, men jag byggde min relation med min älskade dotter. (Ibland blir jag faktiskt så här smörig på riktigt.)

För övrigt kan jag säga att julen var underbar och nyårsaftonen blev kanon. Och att det är riktigt härligt med en riktig vinter för en gångs skull. Snö och minusgrader! Det är härligt!

Varje lördag morgon städar vi huset och när vår lilla 6-åring har städat sitt rum och vattentorkat köket får hon 20 kr. I förrgår sa hon: ”Jag har mer än hundra kronor! Nu har jag så mycket pengar att jag inte behöver städa mer!”

Jag sa att det var jätteduktigt av henne att ha sparat till 100 kr, men man ska ändå arbeta och göra det fint i vårt hus. ”Nej, jag tänker inte städa mer, det är så tråkigt.” svarade hon. Jag svarade igen att man måste hjälpas åt att hålla det fint i vårt hus. Då vrålade hon ”Det var inte jag som köpte det här huset!!!”

Min 6-årings moster frågade henne för en vecka sedan hur det är i skolan. 6-åringen svarade: ”Jo, det är bra men… (och så kom en liten paus då mostern blev lite tveksam om min dotter verkligen trivdes) … men jag vill att fröken ska säga till alla att jag är bäst!”

Idag sa 6-åringens morfar att hon kanske skulle bli advokat. Hon är nämligen riktigt snabb i käften och har alltid svar på tal även om man faktiskt är lite arg på riktigt. Hon kan också svara blixtsnabbt om vuxna människor skojar med henne som t.ex. när morfar sa följande: ”Ska inte morfar få ha paraplyt nu när det regnar. Jag är ju mycket större än du och blir blötare!” Då svarade 6-åringen blixtsnabbt. ”Nej, du ska inte ha paraplyt, för du går mycket fortare!”

Vid ett annat tillfälle hade 6-åringen väckt mig när jag äntligen fick möjlighet att sova lite middag (och jag behövde sova eftersom jag hade varit upp med bebben på natten). Då sa modern och jag ganska argt och strängt att hon inte fick peta på oss när vi ligger och sover för då vaknar vi och vi måste få sova lite. Genast svarade hon; ”Men pappa pussar mig på morgnarna innan han går till jobbet och då måste jag också få peta på honom!”

Igår sa 6-åringen glatt till mig – Imorgon ska vi byta plats i bamba.

- Jaha, ska alla byta plats i bamba? sa jag.

- Nej, bara Ida och jag, svarade hon glatt. (Ida är hennes bästa kompis.)

- Jaha, ska ni få sitta bredvid varandra nu? frågade jag.

- Nej, nu ska vi sitta så långt ifrån varandra det bara går! svarade hon.

Härom morgonen satt jag och tittade på Zlatans senaste mål i La Liga; Barcelona mot Zaragoza. 6-åringen kom och jag visade henne kanonfrisparken han hade gjort och sedan kollade vi några andra snygga mål under hans karriär.  

Hon sa andäktigt: ”Zlatan är så bra på fotboll att jag vill gifta mig med Zlatan. Men när jag är tillräckligt stor för att kunna gifta mig med Zlatan så kanske Zlatan är för gammal.”

Nu har tre veckor gått sedan vår lilla bäbis kom. Det har varit härliga veckor. Vi är så tacksamma att vi har fått just henne till vår familj. Hon är en lugn liten tjej som ligger och tittar sig omkring. Hon är tålig person; gnäller bara lite ibland när man byter blöja t.ex.

Vi är också mycket tacksamma för att hon sover bra på nätterna. Hon äter oftast hela dagen. Hon börjar kl. 6 och sedan äter hon varannan timma till kl. 17 och då äter hon nästan oavbrutet till kl. 22 och då får hon tillägg (lite extra mjölk på flaska) och sedan somnar hon bra och sover till 4 på morgonen. Då får hon mat och sover sedan till morgonen. Vi är glada att våra värsta farhågor inte har slagit in…

Den 7 oktober kl. 06.45 körde morfar oss till sjukhuset och vi var där kl. 7. Sedan följde ett antal timmar med väntan och ”smågrejer” för Camilla. T.ex. sätta en nål så hon kunde få dropp och ta blodprov. Jag själv har lite svårt för sådana saker så jag fick ibland gå några ”ärenden”. Först skulle kejsarsnittet ske kl. 11, men det kom något akut emellan så kl. 13.15 fick vi komma in till operationssalen. Hjälp, jag blev helt skraj när vi äntrade rummet. 8-10 grönklädda människor mötte oss med ett starkt upplyst bord i mitten. När de satte bedövningen i ryggen på hustrun var jag tvungen att titta på bilderna i kameran. Det var en läskig känsla för hustrun att fullständigt förlora känseln och kontrollen över sin kropp. Hon var så cool och duktig. En riktig hjältinna.

Sedan var det fyra läkare runt hustruns mage och en annan läkare höll hennes hand och kollade puls etc. Fyra andra barnsköterskor höll koll på andra saker. Typ mig. Vid några tillfällen fick jag en känsla av att en av dom fanns bara för att kolla om jag var ok. Hon frågade mig om jag mådde illa och klarade mig. Det gick bra, jag svimmade inte. De hade ett ”draperi” vid hustruns huvudända så varken jag eller hon såg vad som hände.

Jag försökte säga smöriga gulliga saker, men Camilla pratade hellre med narkosläkaren om gymnasieval. Men, jag blev inte ledsen för det.

Plötslig säger Camilla, nu hände nått! Och efter någon sekund hörde vi vår bäbis skrika. Oj, vilken känsla, vilken upplevelse. Det var fantastiskt. Jag filmade med högerhanden och tog kort med vänsterhanden och det gick förvånansvärt bra. Sedan de hade gjort alla nödvändiga kontroller av dottern (jag fick symboliskt klippa av navelsträngsstumpen också) så kunde de trots alla slangar och kontroller på hustrun ändå lägga dottern på hustruns bröst. Vi var så lyckliga.

Efter att läkarna hade sytt och jobbat i ytterligare en kvart så fick vi åka upp till ”uppvaket”. Där skulle läkarna hålla koll på när bedövningen släppte och se så att allt gick bra. Där ringde vi våra mammor som hade väntat. Camilla var oerhört sliten och det gjorde ont när bedövningen släppte.

Efter någon timma till fick vi komma till vårt rum där vi sedan bodde de närmaste fyra dygnen. Den första dagen orkade hustrun inte med något besök men dagarna därefter fick vi härliga besök.  

Min tid gick till att serva hustrun med mat och fixa och dona. Hon kunde inte röra sig det första dygnet, stackarn. Men det har gått bättre och bättre de här veckorna och som tur var har hon inte fått någon infektion eller liknande.

På söndagskvällen (fyra dygn efteråt) åkte vi hem. Farmor och storasyster kom och hämtade oss. Det har varit härliga veckor sedan bäbisen kom.